Förvirrad
Jag är en förvirrad själ, vet inte längre vad jag känner...
Finns en person som förstår mig precis som jag är, orkar lyssna på mig och får mig att skratta. Ibörjan pratade vi kväll efter kväll det gör vi även nu men känner på ändå förvirrad, saknar personen och tycker det är jobbigt att inte ha träffats på nästan två veckor. Men hur känner jag egentligen, mina egna känslor har förvirrat sig, börjar bli smått skrämd av att de faktiskt finns killar med hjärnceller och att jag lyckats träffa en.
Vet att hjärtat slår men ändå är jag inte villig att släppa allt, svårt att lita på männsikor men jag vet att han är den bra sorten ändå blir jag förvirrad och konstig. Inte kan vi prata för han är inte hemma vet faktiskt inte ens om han läser det här men egentligen vad fan gör det.
Just nu känner jag mig bara otroligt nere och osäker på mig själv.
